Bridge Facts

Statistics in bridge


2 kommentarer

Utspel

image

När det gäller politiska utspel finns en odiskutabel mästare. I bridge är inte alltid trumfutspel det bästa valet. Med BM-dosan registreras i ganska stor utsträckning vilket utspelskort som valdes. Om det är det som verkligen användes lär vi aldrig få veta… I BridgeFacts antas alla utspelskort som korrekta om det är ett av korten på utspelshanden. Om kortet inte finns på utspelshanden kan det bero på flera fel i inmatningen. Fel spelförare har angetts, inget utspelskort har registrerats, man minns fel vid registreringen, vissa ignorerar inmatningen av utspelskortet medvetet/omedvetet…. Orsaken bakom detta lär vi aldrig få reda på.

imageDet som händer i databasen är att utspelet ignoreras för analys, vilket innebär att c:a 12,5% av resultaten saknar information om det “korrekta” utspelskortet. Som framgår av tabellen nedan är disciplinen lite olika på olika tävlingar.Sämst verkar disciplinen var i Staffanstorp (StX), lite bättre på sommarn. I Lund (LuX) och Lomma (LoX) verkar man vara mest noggranna när det gäller registreringen av utspel.. Bridgehuset (BHx) och Bjärred ligger mitt emellan.
Med 89,5% totalt får vi anta att de analyser som görs har en relevans och att inget systematiskt slarv förekommer..
1” utspel av 1,1” möjliga.. Lite slutsatser borde man kunna dra Ler….

Kategorisering av utspel.

Utspelskortet som redovisas i BM-dosan anger vilket kort som spelades ut. Beroende på kontraktet som spelas och övriga kort på utspels-handen kan man kategorisera utspelen i olika grupper. I görligaste mån har utspelen klassats av datorn i de termer som ofta används: 11-regeln, toppen av ingenting, trumfutspel, toppen av sekvens, Russinov…image
I databasen är utspelen indelade i 20 olika typer som i sin tur är indelad i 7 grupper:
Ess, Sekvens, Singel, Honnör, Toppen av ingenting, Drag för honnör, Trumf, Annat. I tabellen finns fyra värdekolumner: Utfall som är medelvärde på utfallet i %, DDStick som anger hur många DD-stick man förlorar i medelvärde på detta utspel och Favör% som anger hur ofta detta utspel innebär en favör för spelföraren, Bet% som anger hur ofta utspelet gav bet. Bra är inte oväntat EK, 3-korts sekvens och singelton. Sämst är drag för honnör enligt 10,11,12-regler. Bäst utfall ge singel-utspel 52,1%…Man kan undra varför drag för honnör finns i läroböckerna? Naturligtvis ger en generell uppställning som denna bara en kort insikt i hur man ska välja utspel. För att få bättre utfall av val av utspel måste de naturligtvis sättas i sitt sammanhang som kontrakt, spelarnivå etc. Singel är kanske inte så bra mot NT Ler, eller är det det?

Utspel typ av kontrakt.

Trumfutspel är ju inte aktuell i NT-kontrakt och singel är ju inte heller så attraktivt i NT. Båda dessa utspel är ju relativt sällsynta. Hur bra är då olika utspel beroende på typ av kontrakt? I nedanstående tabell är utspelen uppdelade i nio typer av kontrakt:
Gxx = Game(utgång)   Pxx = Partscore(delkontrakt) och Sxx = Slam
xMa = Major(högfärg)   xmi = Minor(lågfärg) och xNT = NT(sang), GNT = utgång i NT etc.

image
Tre värden redovisas för varje kombination och bara huvudkategorierna för utspel. Man ser tydligt att sämsta utspel är att dra för en honnör, men som sagt dåligt i de flesta fall. Då data baseras på utfall har ju valet av utspelet skett med hänsyn till andra omständigheter som budgivning i första hand. Kickar man i tabellen ser man uppdelning på underkategorierna, som för exempelvis Ess:
image
Vi ser då att det är stor skillnad på att spela ett ess från ess/kung jämfört med att spela ut esset där kungen saknas. Ess från EK ger sällan favör, i de flesta fall nog bara tempoförlust. Sämst är det mot NT, och vi ser att utspelet ger 93,8% i utfall mot slam i NT, kanske förväntat Ler, men varför inte 100%? Ibland ger E från Exx, Exxx etc favör och ibland inte, när vet man vid vilket tillfälle. I en del litteratur står att man ska ta för sitt E mot en slam i andra står att man ska undvika detta, så enkelt är det – det gäller bara att välja rätt tillfälle. E från Exxxxxx i hopp om att ge partnern en stöld kan ju vara briljant, bara man visste att partnern satt med singeln, och att dra för E är ju ofta bra när partnern sitter med Kx… Så är det då skillnad på val av utspel beroende på erfarenhet och kunnande hos spelaren?

Utspel och spelakategori.

Den tidigare redovisade uppdelningen baserat på hcp (ABCDE) kan ju användas för att spåra om olika utspel används beroende på hcp hos paret.
image
Det som redovisas i tabellen är huvudkategori för utspel och hur ofta av totala antel utspel i gruppen som detta utspel väljs. Vi ser att drag för honnör används i 43% av utspelen för kategori E spelar men bara i 29% för A-spelare. Stor skillnad gäller ju också för utspel av E. Att sekvens-utspel används mer sällan av E-spelar e är ju lite förvånande. Toppen av ingenting är klart populärare för A-spelare, liksom trumfutspel. Tittar vi på Ess-utspelen mer i detalj ser vi följande:
imageUtspel från EK är ungefär lika populärt för alla kategorier, orsaken till att det är sällsynt beror på att man inte så ofta har så bra kort som utspelare. Utspe från E utan K är dubbel så vanligt bland E-spelare jämfört med A-spelare. Vilket ju kanske kunde förväntas…
Att utfallet i genomsnitt skiljer 2% mellan de olika grupperna är ju en följd av inte bara utspelet utan också spelskicklighet under själva motspelet. Har du lust att titta på siffrorna själv i Excel Online eller om du har Excel installerat på din dator, så är kalkylarket tillgänglig här.


Lämna en kommentar

3NT och långfärg – 50% chans bjud utgång/slam.

I den teoretiska analysen baserad på DD-spel verkade det som att en långfärg hade liten betydelse när det gällde att få hem 3NT, men att det i praktiken verkade som att det är lönsamt att bjuda 3NT med 22-31HP och 9-korts färg och med 10-kortsfärg med 20-30HP. Känslan från verkligt spel är att man kan/bör chansa med 3NT om man har en långfärg. Om man själv har en långfärg förfogar ju motståndarna som regel också över en långfärg, vilket ju innebär att risken att de med den ska beta 3NT ökar. Dock vet de som regel inte vilken den är varför utspelet i många fall måste vara korrekt. Är det denna skillnad på verkligt spel och DD-spel som visar sig här, DD missar ju aldrig ett utspel. Denna hypotes kan naturligtvis testas i databasen. Datat vi diskuterar är: slutbud 3NT, där längsta färgen är 7-10. Dels utfallet i %, dels andelen av dessa kontrakt som är bet och totala antalet observationer:

image

 

Och för 6NT gäller:
image

Vi ser för att 3NT eller 6NT är lönsamheten överlappande 29-31HP med 9-kortsfärg, då båda kontrakten ger mer än 50% i utfall i snitt. Vi ser också att underlaget för 3NT är betryggande med 88’ observation med 8-korts färg och nästan 30’ med 9, lite klenare med 10 av naturliga skäl – förkommer ju inte så ofta. De gröna fälten representerar när bet-procenten understiger 50%, vi ser att för båda 3NT och 6NT verkar denna gräns gälla som förekommer i alla läroböcker – fascinerande. Kul att nåt stämmer i böckerna. Ler Tittar man på 4/6HF gäller också 50%!

Ska vi stanna här? Utfallet i NT borde ju för 9/10-kortsfärg vara beroende av hur den är fördelad och om det är vanligt att få favör när man bjuder 3NT med mindre än 25HP och med en långfärg. 6-3 borde ju vara mycket bättre än 5-4 kan man tycka.

Första frågan man ställer sig är om detta är oberoende av spelstyrka, dvs är mönstret homogent över olika hcp-intervall på tävlingar?

image
Dyker man in i underlaget för 9-korts färg ser man gränsen 22HP oberoende av tävlingsnivå, möjligtvis att spelsättet är lite mer ovanligt i CD-tävlingar. Underlagen är stora nog för att kännas betryggande medan i DE-tävlingar är det som vanligt magert. För låga HP är också underlaget magert för 10-kortsfärger och därmed tveksamt att använda. Stämmer det kan man med så lång färg bjuda 3NT i alla lägen?? För att köra “safe” exkluderar vi CD- och DE-tävlingar i fortsättningen.

Låt oss plocka ut några 3NT-brickor med 20-23HP och 9/10-kortsfärg i AB och BC-tävlingar och dela upp på fördelningen av längsta färg.

image

Vi ser då att 9-kortsfärg är lönsam för lägre HP ju längre färgen är på den ena handen, samma fenomen dyker upp för 10-korts färger.

Egentligen självklart när det gäller NT, då det ju inte föreligger möjlighet till stöld på den korta handen.

Gränserna bör i stället formuleras med utgångspunkt från längden på den hand som har flest i långfärgen.

Med 10-korts färg bjud 3NT med 73-20 (7-3 och 20HP) 64/21 med 9-korts 81/20, 72/21, 63/22. Bjud 3NT med bara 5 kort på längsta handen med 25HP…

Något man orkar minnas med tillräcklig precision vid bordet? Satsa på 3NT med färre HP än 25 (21-23) om du har en 6/7-korts färg på ena handen. 55 och 54 ger inte tillräckligt med extrastick. Ingen ny kunskap de flesta ABC-spelare har nog insett detta.

Tittar man 4HF ser man att detta inte är lika tillämpligt på trumfkontrakt då det ju finns möjlighet att få fler trumfstick på den korta handen.  4HF är lönsamma vid 23/24HP med 8-korts trumf och vid 20HP med 9 eller fler trumf oberoende av hur den är fördelad mellan händerna. Vill man dyka djupare i 4HF ser man att HP-gränserna faller snabbt om man har bra fördelning.

image

Tabellen visar HP-gränsen som funktion av färglängd och hur kortaste färgen är på händerna (V = Void/ renons, S=Single och D=Dubbelton). Tabellen säger exempelvis att 4HF är lönsamt på 20HP renons på ena handen och en singel på andra etc etc. Utan singel bör man ha 25HP med 8-korts färg. För att hamna i lönsamma kontrakt, dvs där medelvärdet på utfall >= 50%. 15 är troligen lägre, men satt som undre gräns då antalet utfall snabbt minskade till osäkra nivåer.


Lämna en kommentar

DD-analys mot verkliga livet – hp och trumflängd – ”lagen”

imageBudgivningen i bridge går ut på att försöka hitta hur många stick man kan få när man ser hälften av de 26 kort som man förfogar över. De egna resurserna är alltså till 50% kända när man plockat upp och sorterat sina 13 kort. Men inte ens med fullständig kunskap om de gemensamma resurserna kan man förutsäga hur många stick man kan få, då utfallet också är beroende av hur de okända 26 korten sitter, som finns hos motståndarna. För att utröna detta har man 38 budlappar i en låda till sitt förfogande som får väljas enligt speciella regler. Antalet möjliga kombinationer av alla möjliga budgivningar är mycket stort (1,29 E+47), så det verkar ju finnas möjlighet att med detta kodifierade språk kunna ta reda på det mesta om den egna sidans resurser och sedan genom att lyssna på motståndarna få reda på hur deras kort sitter….

image

För att hantera detta har olika “språk” utvecklats så att man kan kommunicera med budlapparna för utbyte av information, så kallade budgivningssystem och konventioner. Dessa är under ständig utveckling, men de flesta har vissa gemensamma nämnare: hitta styrkan i de gemensamma höga korten och att hitta en bra trumf om en sådan finns. Detta innebär att de flesta budlapparna man väljer ger information om hur många kort man förfogar över i en färg och hur många poäng som finns i de höga korten. Dvs de flesta systemen går ut på att hitta summan av hp/fp och om man har en gemensam färg med åtta kort eller fler som kan vara lämplig som trumf. Detta ska sedan kombineras med den trickiga poängberäkningen i bridge så man får ut maximalt antal poäng till den egna sidan i aktuell giv.

Detta innebär att man ska fatta beslut om antalet stick man vill spela om med de två parametrarna: summan av hp och den bästa färgens längd. Med trickiga konventioner kan man sedan ta reda på antalet ess, kungar man förfogar över liksom andra parametrar som om man har två gemensamma färger och om den hand som har minst antal kort i trumf har en kort färg vid sidan av etc etc, allt beroende på vart man är på väg.
Att använda HP för att bedöma möjligheten att ta stick stämmer ganska väl om man spelar NT med två relativt jämna händer – vilket inträffar i nästan var fjärde giv. Chansen att du får en balanserad hand är nästan 50% (10,5+21,5+15,5 = 47,5). De flesta sticken i NT tas med de höga korten vilket gör att HP-modellen i dessa fall ganska väl återspeglar hur många stick respektive sidan kan få. Variationen beror i NT mest på hur de höga korten sedan är fördelade mellan de olika händerna. Man lär sig som nybörjare att om man har 25hp och två balanserade händer ska man bjuda 3NT, vilket med denna kunskap ger c:a 50% möjlighet att spela hem de 9 sticken. De s.k. mellankorten (10,9) har större betydelse i NT än i färgspel men ger inga HP.
Om man spelar med trumf tillkommer möjligheten att ta stick med trumfen, vilket gör att betydelsen av de höga korten (speciellt D och kn) minskar och hur många trumf man förfogar över blir en allt viktigare faktor ju ojämnare fördelningen är mellan händerna. För att kunna utnyttja trumfen maximalt krävs dock att man är kort i en färg där partnern har längd, annars uteblir stöldsticken. Den bakomliggande poängberäkningen i bridge gör också att resurser i högfärgerna (sp/hj) är mer värdefulla än i lågfärgerna (ru/kl).
Av dessa skäl har mina analyser hittills bara varit baserade på den gemensamma styrkan i HP och längden på den längsta gemensamma färgen (BL)  då denna information är den som framkommer i budgivningen, typ någonstans måste man ju börja.

Man kan betrakta antalet stick som är möjliga att ta som en funktion S av HP och BL, dvs matematiskt S(HP,BL). Hur ser då denna funktion ut? I en viss giv vet man naturligtvis inte detta förrän efter att given är spelad och värdet på S beror också på ett stort antal andra parametrar som spelskicklighet, fördelningar, var korten sitter etc etc, så man kan fråga sig hur tillförlitligt man kan förutsäga S i en given situation om man känner till HP och BL exakt, vilken man dessutom inte gör. Inte speciellt bra! Det är därför bridge är ett spel med stor variation. När väl S är känt kan man sedan fastställa funktionen P, dvs antalet poäng man tilldelas i den spelade brickan, där P är en funktion av kontraktet och antalet stick man skrapade ihop, dvs P(K,S). Spelar man sedan en partävling får man matchpoints (MP) som är beroende av hur andra har lyckats med exakt samma kort, dvs MP(P1,P2,….P15). Att vinna en bridgetävling är att få fler MP än motståndarna! Sambanden är komplexa minst sagt och låter sig inte formuleras i en enkel matematisk formel.
För att utröna ”bästa slutkontrakt” som en funktion av HP och BL har jag provat två metoder, dels att bland de givar som finns i databasen göra en DD-analys där antalet möjliga stick framräknas om man spelar på bästa sätt och vet exakt hur alla kort sitter dvs en mycket idealiserad bild av den som gäller vid spelbordet. Många tvivlar på om modellen ens är användbar. Som med alla förenklingar av verkligheten måste resultat från en sådan modell betraktas med skepsis, och undersökningar göras om de predikterade resultaten är tillförlitliga, mer finns att läsa här.
För att verifiera modellens validitet har jag provat ett annat sätt som anknyter direkt till utfallet i %, och MP. Jag har där använt alla registrerade resultat på spelade brickor och räknat fram medelvärdet på utfallet i % som funktion av Kontraktet, HP och BL. Modellerna är snarlika och försöker skapa underlag för hur högt man ska bjuda om man känner till HP och BL för den egna sidan. Sätter vi upp de två tabellerna vid sidan om varandra

DD-analys
Färgspelimage

NT
image

Spelade brickorimage

I tabellen till vänster visas HP-gränserna för olika BL om sannolikheten att kontraktet med DD-spel går hem överstiger 50%. Rekommendationen blir för att bjuda 4 i HF ska man förfoga 26hp med 7-kort trumf med en reducering med 2hp för varje extra trumf.
Rekommendationen för 3NT är 25hp oberoende av hur lång den längsta färgen är.
I tabellen till höger visas då “verkligheten”, dvs för vilka HP-gränser gäller att utfallet är över 50%. Vi ser då att för 4HF gäller 23,19 respektive 15hp beroende på trumflängden och att aldrig bjuda 4HF med 7 trumf. Orsaken till att gränserna är lägre i den högra tabellen är att det krävs att kontraktet blivit bjudit och att i denna uppställning även hänsyn tas till offringsmöjligheten med en lång trumf. Vi ser dock att för 8-korts trumf är rekommendationerna likvärdiga 23/24. Den övre gränsen i den högra tabellen återspeglar att med fler HP ska man satsa på slam då utfallet i MP riskerar minska då motståndarna har bjudit slam i det läget. Man ser också i den högra tabellen att 5LF i partävling är bara lönsamt om man har en 10-korts trumf och 23-26HP.
När det gäller 3NT får vi 24HP som gräns om längsta färgen är 7-8 kort, vilket stämmer väl med den teoretiska rekommendationen. Något överraskande ser vi att med 9- och 10-korts färg kan man prova 3NT med så lite som 22/20HP med framgång! Den teoretiska modellen (DD-analys) rekommenderar 25 oberoende av färglängd. Avvikelsen är spännande och mer detaljerad analys krävs av detta fenomen. En hypotes kan vara att i praktiskt spel mot 3NT baserat på långfärg är utspel och motspel så svårt att det sällan landar på DD-nivå utan att spelföraren får favörer i praktiskt spel som väl motiverar chansning på 3NT med en långfärg.

Vidare kan man i den högra tabellen utläsa hur högt man ska bjuda med 18-22HP, dvs i konkurrensläget. Rekommendationen från lagen, dvs 8->2, 9->3, 10->4 och 5 never verkar hålla bra! Verkligheten verkar till och med vara lite mer aggressiv då vi ser att 2HF med 7-kort trumf är lönsamt med 18-24HP. Man ser också att poänggränserna är högre och snävare i LF än i HF och att 4LF inte ska bjudas med mindre än 9-korts trumf och helst fler HP än motståndarna, med 10-korts färg kan man pruta lite på HP-gränsen.


Lämna en kommentar

Utfall kontrakt–trumflängd och hp

I somras gjorde jag en del inlägg baserade på DD-analys där jag utgick från givarna i databasen och gjorde en teoretisk analys över sannolikheten att lyckas spela hem ett givet kontrakt baserat på exakt kunskap om den gemensamma styrkan i hp och längden på den “längsta/bästa” färgen. När det gäller utgång och slam anges sannolikheten 50% för framgång som det som är optimalt för att bjuda på dessa nivåer i litteraturen. Med detta “faktum” givet kom jag fram till att 3NT ska bjudas med 25hp oberoende av längsta färg och att 4HF ska bjudas enligt följande trumflängd/hp: 7/26, 8/24, 9/22 och 10/20. Håller man sig till detta så ligger man över de magiska 50% för att kontraktet ska gå hem.

image

Man kan ju fråga sig om detta är optimala värden i en MP-tävling. I MP-tävling gäller ju att allt över 50% i utfall är bra – allt under är dåligt. Så i den nya fliken “UtfallHPLen”, finns nu sanningen från utfall i verkligheten i databasen.

image

I fliken finns som vanligt tonvis med siffror… Låt oss göra en detaljanalys av slutbudet 4HF. Tabellen säger då att utfallet är 50% eller bättre mellan 23-29hp och 8-korts trumf, 19-28 med 9 och med <=26-27hp med 10 eller 11 kort i färgen. Underlaget är betryggande stort för 7-10 kort i trumfen, för att komma med i tabellen krävs minst 100 observationer. Vi ser också att även om risken för bet (undre delen) är stor så blir utfallet i % bra. Tittar vi på 10-korts trumf med 14hp så är utfallet 64% trots att kontraktet är bet vid 86% av tillfällena. Med 14hp förfogar motståndarna över 26hp så de har säkert en egen utgång.  Dvs offringar lönar sig med en lång trumf nästan oberoende av honnörsstyrka. En mer detaljerad analys behövs baserat på zonförhållande och dubblingsrisk.

Vi ser också att de teoretiska gränsvärden i övre tabellen stämmer väldigt väl med det som kan observeras i verkligheten för 50% chans till bet/framgång: 7/27 mot 7/26, 8/24 mot 8/24, 9/21 mot 9/22 och 10/19 mot 10/20. Som kuriosa kan man se att det finns 254703 observationer på utfall av 4HF och att dessa betas i 35% av fallen och att utfallet är 52%, dvs ett bra bud att satsa på generellt, vilket ju är väl känt..

Vi ser alltså att för 4HF kan man bjuda med lite lägre hp än de teoretiska 50% – åtminstone med 9 trumf eller fler och ändå få ett utfall på över 50% i snitt. 23,19,14 för 8,9,10 mot 24,22,20 i teorin. Vidare ser vi att det aldrig är lönsamt att bjuda 4HF med 7-korts trumf i långa loppet, man måste analysera fler faktorer för att hitta när lönsamheten med kort trumf inträffar.

Är dessa siffror då beroende av “spelskicklighet”, dvs är de annorlunda om spelet sker när motståndet är mer homogent i hcp räknat? Vi indelar tävlingstillfällen i fyra grupper AB,BC,CD och DE med hjälp av medelhcp för deltagarna för olika tävlingsdagar i olika klubbar, där AB är den grupp med lägst medelhcp (26-33) … och DE (49-52). Vi får då följande tabell där antalet observationer inom varje grupp blir lägre och därmed mindre tillförlitliga.

 

image

Inga speciella avvikelse tycks bero på spelarstandard mer än att gruppen DE innehåller för få observationer, vilket gör att dessa siffror “spretar”. I övrigt verkar det som att gränserna mellan grupperna avviker max ±1hp, dvs snävare än den precision som vi med vanlig budgivning kan uppnå. Fastställda gränser verkar vara “universella”, åtminstone för sydvästra Skåne.

 

Sammanfattar vi alla siffrorna i en tabell får vi följande uppställning.image

Delkontrakt i högfärg är lönsamma med 14-23hp med 8-korts trumf eller längre. När man ska bjuda utgång, beror på trumflängden där man kan gå lågt i hp med bra längd. Högfärgsslammar är lönsamma vid lägre hp än förväntat bara man har tillräcklig längd på trumfen.

De delkontrakt man lyckas spela i lågfärg är lönsamma med ungefär samma styrkeintervall som HF. Att slam i lågfärg ska bjudas med 25hp och 9-korts färg verkar ju högst överraskande… Dvs den gamla sanningen bjuder du 5LF kan du lika bra satsa på 6 med 8 trumf. Har du 9 eller 10 kan du lika bra satsa på slam med 25hp+.

Delkontrakt i NT mellan 17-24 och med 24hp ska 3NT bjudas om längsta färgen är 7-8 och redan på 20hp med en 9-korts färg. Slam i NT är lönsam mellan 29-32hp beroende på om man har en långfärg eller ej.

 

Sen kan man ju ställa sig frågan om hur central trumflängden egentligen är, har man speglade händer med 5332 finns ju bara 5 stick i trumf hur man än vänder och vrider. Har man 5431 på ena handen och fyra kort i singelfärgen på andra, dvs 5134 är det ju oftast möjligt att få ut 8 och med vissa fördelningar kanske 10 stick i trumf (korsstöld). Så man måste kombinera totala trumflängden med stöld möjligheterna. Sen beror naturligtvis också antalet trumfstick man får ut på hur trumfen är fördelad mellan händerna…. 55 64 73 etc.

Slutsats:

Det verkar som de regler som finns i litteraturen för hp och rekommenderade bjudna trick är i underkant när det gäller praktiskt spel i MP-tävlingar, dvs att det är ofta lönsamt att vara ganska aggressiv i sin budgivning, dock som alltid vid rätt tillfälleLer
En viss försiktighet med slutsatser måste observeras då data är en sammanställning av verkliga händelser. I verkliga livet bjuder ju ingen slam i högfärg på 10/26hp , dvs vilken 26 poängare som helst med 10-korts trumf. Med budgivningen tar man ju reda på mer information än så: singeltons, anpassning etc. Dvs uppfatta inte siffrorna som har vi 10 trumf och 26 hp ska vi bjuda slam, det som står i materialet är “Av de som bjudit slam på 26hp med 10-korts trumf har utdelningen varit >=50%”. Dvs risken är mycket stor att dessa slammar bjudits av skickliga par som har redskap att välja ut vilka 26-poängare som ska bjudas till lillslam. Detta innebär också att när en sådan slam lyckas blir utdelning troligen ensam-topp medan om den misslyckas blir den lika säkert en nolla.